En rasspecifik avelsstrategi (RAS) är en handlingsplan för aveln inom en specifik ras. SKKs Avelspolicy anger målen, strategin beskriver vägen dit. På Kennelfullmäktige 2001 fattades beslut om att en sådan ska upprättas för varje hundras. RAS finns att ladda hem i pdf-format här.

Man kan säga att arbetet påbörjades med att SKK: s avelspolicy publicerades i Svenska Basenjisällskapets (SBS) rastidning Basenjibladet, nr 1/2001.

2002-10-19 anordnades en uppfödarträff med P-E Sundgren som pratar om "Avel i liten population med defekter".

I april 2003 skickades det ut en hälsoenkät till alla kända tidigare och nuvarande ägare av basenji. Svar angående 234 hundar inkom.

I Basenjibladet 2/2003 publiceras en artikel om den "nya" basenjiögonsjukdomen, basenjiretinopati, av Berit Wallin Håkanson.

I Basenjibladet 4/2002 finns information om RAS från SKK: s avelskommitté.

I Basenjibladet 1/2003 finns en artikel, "Fanconis syndrom, en uppdatering" av Mia Löwbeer

2004-01-17 anordnas en uppfödarträff med diskussioner om RAS för uppfödare i skåneregionen.

I Basenjibladet 4/2003 finns en artikel, "En helg med avelsfrågor i centrum" med en rapport från avelsrådskurs stegI och information om RAS av Henriette Folke

I Basenjibladet 1/2004 finns en artikel, "Inavel och dess effekter" av Henriette Folke

2004-04-25 anordnas en uppfödarträff med diskussioner om RAS och med föreläsningar av vet Berit Wallin Håkanson angående rasens ögonsjukdomar och vet Astrid Hoppe angående fanconis syndrom.

I Basenjibladet 2/2004 finns en artikel, "Statistik och diskussioner om basenjiavel för valpar födda 1999-2002" av Henriette Folke

2004-07-03 anordnas ett uppfödarmöte med diskussioner om RAS i samband med rasspecialen.

2004-09-07 RAS-förslaget för basenji går ut på remiss till alla uppfödare och andra intresserade. Förslaget finns också på SBS hemsida. Svarstid 1 månad. 20 svar med synpunkter inkom.

2004-10-23 Uppfödarmöte med diskussioner om RAS-förslaget. Mötet enades om ett slutförslag för RAS för basenji. Närvarande på mötet var ca 25 uppfödare och övriga intresserade.

I Afrika har basenjin alltid varit en uppskattad jaktkamrat. De jagar tillsammans med sina ägare och för att jägarna ska höra var någonstans hundarna är bär de klockor av trä. Hundarna jagar i flock och använder både syn och näsa. De är snabba och explosiva jägare snarare än långdrivare. Deras jaktsätt kräver att de både kan samarbeta och ta självständiga beslut.

Basenji introducerades i västvärlden på 30-talet. Det var då man för första gången fick rasen att överleva i England. Försök hade gjorts tidigare men de första hundarna som kom avled i valpsjuka och de som kom därefter överlevde inte vaccinationssprutorna. Eftersom aveln på basenji, utanför Afrika, till största delen är baserad på de, relativt få, individer som då togs in till England har rasen en i grunden mycket snäv avelsbas. Enda större tillskottet till genpolen som skett sedan dess är de tretton afrikaner som togs in till USA i slutet på 80-talet. Några enstaka importer från Afrika har också gjorts till andra länder men deras genomslag på aveln har varit mycket begränsad. Bland dessa tretton afrikaner fanns det också några av den "nya" färgen brindle. En färg som efter många och långa diskussioner i England (det land som av FCI räknas som rasens hemland) slutligen blev godkänd även här.

Till Sverige kom basenji 1951 genom ett par importer från England. Det föddes ett 10-tal kullar under 50- och 60-talet men aveln tog inte fart på allvar förrän på 70-talet för att i dag ligga ganska stadigt på registreringar på 50-60 per år. Rasen har ett 15-tal etablerade uppfödare och nya kommer hela tiden till. Ända fram tills i början på 90-talet var i stort sett hela avelsmaterialet baserat på hundar ifrån England. I och med att det då infördes lättnader i införselreglerna har också utbytet med övriga världen ökat väsentligt. I dag har vi en bredare avelsbas med tillgång på hundar från övriga Europa, Australien och USA. Vi har även fått in hundar med blod från de "nya" afrikanerna. Vi är dock fortfarande beroende av att ständigt få in nytt blod utifrån då vår egen genpol är snäv.

Basenjin används i dag framför allt som sällskaps- och utställningshund. Andelen hundar som någon gång ställts ut på en officiell utställning är hög. Lure-coursing är också på väg att bli en populär aktivitet och är något som passar utomordentligt väl för dessa snabba jägare. Det finns också basenji som tävlat och haft framgångar i lydnad, agility och viltspårsprov även om de ännu inte är särskilt många.

En tabell över hur den effektiva populationen förändrats från 1993 – 2002 visar att den utnyttjade avelsbasen har sjunkit samtidigt som den tillgängliga avelsbasen har ökat. Värden på 50 anges som en minimigräns för att en ras på sikt ska överleva och för att säkra att den genetiska variationen inte utarmas i rasen ska värdena ligga över 100. I klartext är det så att vi 1993 hade en smal avelsbas i Sverige som vi dock utnyttjade maximalt och utökade med att använda utländska hundar. Till år 2002 har vi väsentligen utökat avelsbasen i landet. Huvudsakligen genom att importera avelsdjur och använda utländska hundar. Vi har alltså skapat en bra grund men vi använder den inte. En alldeles för hög andel av använda avelsdjur är nära släkt med varandra. Under åren 1999-2003 är 50 av de födda valparna kusiner. Det medför att i stort sett vart femte valp (19,7 %) som fötts i Sverige under de senaste åren är kusiner med varandra, vilket tydligt illustreras av ett diagram över vilka avelsdjur som har flest barnbarn. För att öka den genetiska variationen och därmed bredda avelsbasen är det alltså viktigt att söka avelsdjur vars mor- och farföräldrar inte redan har många barnbarn.

Statistik avseende de kullar som föddes under åren 1999-2002 visar att knappt hälften av de använda hanarna är svenskfödda. Man ser också att det har använts många olika hanar till kullarna som föddes under de åren. Så även om släktskapet mellan avelsdjuren är hög så har det ändå inte förekommit matadoravel på enskilda hundar.

Att senarelägga avelsdebuten för avelsdjuren har flera fördelar. En basenji är fysiskt tidigt utvecklad men behöver några år på sig för att mogna psykiskt. Att utvärdera en basenjis mentala egenskaper före cirka treårsålder är därför vanskligt. Tikarna behöver dessutom uppnå en viss mognad för att kunna axla ansvaret för en valpkull. Eftersom de flesta ärftliga sjukdomar som finns på rasen inte heller debuterar förrän i 4-7 årsåldern så finns det vinster med en relativt sen avelsdebut. Om man studerar diagrammet över hur gamla hanarna respektive tikarna har varit när de fått sin första kull kan man konstatera att för tikarna har avelsdebuten förskjutits uppåt i ålder från mellan 2-3 år till 3-4 år mellan 1980 och 2002. För hanarna har utvecklingen tyvärr varit den motsatta och där har den genomsnittliga debutåldern de senaste åren legat på cirka två år. 

Mentaliteten
Basenji är en aktiv ras som kräver en hel del stimulans både psykiskt och fysiskt. För att trivas med rasen måste man förstå dess speciella särart som mycket är präglad av deras ursprungsmiljö. I Afrika är miljön många gånger farlig och bara de individer som har en väl utvecklad vaksamhet har en chans att överleva på sikt. Det är inte mycket som undgår en basenji. De läser och tolkar omgivningen blixtsnabbt och är överhuvudtaget mycket signalsäkra. En basenji är en utpräglad flockhund men besitter också en stor portion självständighet. För att basenjin ska fungera väl i sin miljö krävs det att de blir bemötta med respekt för sin integritet. Bara genom att göra sig förtjänt av deras respekt kan man fungera som den flockledare som är helt nödvändig för att basenjin ska utvecklas till en harmonisk och trygg familjemedlem. Att leva med en basenji innebär en kompromiss. Den blir aldrig din slav. Den måste alltid känna att den har fördel av att leva med dig. Men alla vi som har förmånen att dela vårt liv med basenji vet också att det finns få, om ens någon, ras som kan fånga sin ägares hjärta som en basenji.

Enligt den enkät som skickades ut 2003 till alla kända ägare av basenji så framgick det att det fanns ett antal basenji som avlivats pga. temperamentet. (Det inkom svar avseende 234 hundar. Av dem var det 34 st. som var avlidna och av dessa var det 7 st. som avlivats pga. temperamentsproblem.) Cirka 35 % av basenjiägarna upplevde att de hade något problem av något slag med sin hund. Av dessa var det

46 % som angav att de hade problem med temperamentet. Det som togs upp var:

Detta är naturligtvis något som måste tas på allvar och där har uppfödarna ett stort ansvar. Men värt att nämna är också att 90 % av basenjiägarna var så nöjda med sitt val av ras att de ville fortsätta med basenji i framtiden.

Kända ärftliga sjukdomar på rasen är:

Basenjiretinopati, cirka 30 fall - Basenjiretinopati innebär en sjuklig förändring av hundens näthinna. Sjukdomen påverkar framförallt mörkerseendet hos drabbade hundar men leder inte till blindhet. Sjukdomen är med största sannolikhet ärftlig, men den exakta arvsgången är inte känd. Sjukdomen är under utredning på basenji i Sverige av professor Kristina Narfström och överveterinär Berit Wallin Håkanson.

Fanconis syndrom, cirka sju st. fall – Vid Fanconis syndrom fungerar inte njuren normalt utan hunden förlorar viktiga ämnen, som glukos, vatten, natrium, kalium, urinsyra, bikarbonat etc., via urinen. Symtomen är ökad törst, ökad urinavgång, uttorkning och viktminskning. Provtagning visar socker i urinen men blodsockerhalten är normal. Hunden börjar oftast visa symtom vid 4-7 års ålder, då den eventuellt redan gått i avel. Det finns ingen bot för Fanconis syndrom men med rätt diet kan man förlänga hundens liv. Sjukdomen är ärftlig men arvsgången är inte klarlagd.

Förutom de allvarligare ärftliga sjukdomarna förekommer det:

Katarakt, Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förekommer familjärt i vissa raser. Det innebär att de kan anses vara ärftliga men för de flesta former av katarakt har arvsgången inte fastställts. Lindrig katarakt påverkar synen obetydligt och kan ibland bara påvisas vid undersökning med spaltlampa, ett optiskt undersökningsinstrument. Andra, gravare former, leder till total linsgrumling och blindhet. Vid total katarakt är linsen helt grumlig och ögat är blint. Sådana katarakter kan förekomma såväl hos äldre som hos helt unga hundar.
 

Navelbråck, 43 % av dem som svarat på enkäten. Navelbråck är alltså mycket vanligt på basenji, och i de allra flesta fall rör det sig om små bråck innehållande lite fett och bindväv. De lämnas oftast helt utan åtgärd.

PPM (Persistent Pupillary Membrane) – Innebär att det blir kvarstående rester av den hinna som täcker ögat hos alla nyfödda valpar och som ska försvinna vid ca 14 dagar. Medför inga synproblem och finns i stort sett bara i sin lindrigaste form hos basenji i Sverige. PPM finns hos ca 50 % av basenji i Sverige.

Mag-tarmproblem cirka 15 % av dem som svarat på enkäten.

Tandköttsproblem cirka 6 % av dem som svarat på enkäten. Räknas som en immunbristsjukdom.

Furunkulos – cirka 10 % av dem som svarat på enkäten. Räknas som en immunbristsjukdom.

De viktigaste moderna basenjipopulationerna finns i Europa, Nordamerika och Australien.

Den svenska populationen är grundad på importer från England på 1950-talet. Tyvärr finns inga hundar kvar av dem utan dagens stam härstammar från en nyare importvåg från England på 1970- och 80-talen.

I Europa finns många hundar med engelsk bakgrund men under senare år har importer från USA fått allt större betydelse. Europas inflytande över den svenska stammen är framförallt genom hundar från Frankrike med amerikansk bakgrund och idag föds en stor del av våra valpar med franska hundar i sin stamtavla.

Bland de europeiska klubbarna är det framför allt den tyska klubben som arbetar med avelsfrågor och hälsofrågor och klubben har en relativt strikt kontroll över uppfödarna.

USA och Kanada byggde också sin stam på importer från England men även på några afrikanska importer som kom tidigt till USA. I USA finns en ganska stor basenjipopulation och en väl fungerande rasklubb som håller en stor nationell specialutställning varje år. Man arbetar mycket med hälsofrågor och är bland annat inblandade i flera forskningsprojekt. Klubben har dock inga avelsregler utan varje uppfödare gör sina egna risktaganden utifrån sin egen erfarenhet och kunnande. Direktimporter från USA har varit sällsynta i Sverige. Inflytandet av de amerikanska hundarna kommer främst via övriga Europa. De nya införselreglerna kommer förhoppningsvis att öppna upp den marknaden. Det har dock även skett import av sperma från USA till Sverige.

Till USA har det också importerats nya hundar från Afrika i slutet av 1980-talet. Det finns hundar i Sverige som är släkt med dessa hundar i varierande grad och en hund med enbart det nya afrikanska blodet har också fått en kull valpar i Sverige.

Australiens basenjipopulation bygger till största delen på importer från England. På senare år har det även importerats hundar från USA och hittills också en hund från Sverige.

Till Sverige och Norden har ett flertal hundar importerats och har gjort avstamp i vår population, både som avelsdjur och framgångsrika utställninghundar.

Generella riktlinjer för avelsarbetet ska vara:

• Att sätta funktion, hälsa och mentalitet i förgrunden för avelsarbetet.
• Att bara avla på friska hundar.
• Att bara avla på hundar som kan fortplanta sig naturligt avseende både parning och valpning.
• Att alltid använda sig av försiktighetsprincipen i avelsarbetet.

Att inavelsgraden för rasen inte överstiger 2.5% per år, räknat på fem generationer.

Att sträva efter kombinationer med så låg inavelsgrad som möjligt och att helt undvika kombinationer med en inavelsgrad överstigande 6,25 %, räknat på fem generationer (enligt tabellmetoden), motsvarande kusinparning.

Att öka den effektiva populationsstorleken till över 100 inom 5 år.

Att sträva efter en ökad användning av hundar från utlandet som inte redan är släkt med det material som finns i landet.

Att inget avelsdjur, varken hane eller tik, bör vara förälder till fler än 5 % av sin generation. En generation beräknas till fem år. (Exempel: I dagsläget innebär det högst tre kullar eller ca 15 valpar).

Att använda hel- och halvsyskon till fullanvända avelsdjur med försiktighet.

Att undvika upprepade kombinationer.

Att, med bevarande av de urhundsbeteenden som är så karakteristiska för rasen, ändå sträva efter att basenjin ska fungera väl i den flock och det samhälle de lever i.

Att verka för att inom fem år så många basenji mentalbeskrivs så att vi får ett så stort underlag att en MH-profil för rasen kan göras.

Att bara avla på väl fungerande mentalt stabila hundar och att utbilda basenjiägare om rasens mentala särdrag.

Att aktivt möjliggöra att det anordnas mentalbeskrivningar för basenji och att mentalbeskrivarna informeras om rasens speciella förutsättningar.

De största hälsoproblemen för rasen ligger dock helt klart i förekomsten av sjukdomarna Fanconis syndrom och basenjiretinopati. Basenjiretinopati är en sjukdom som medför att delar av näthinnan förtvinar men av det vi vet om sjukdomen idag så leder den inte till blindhet. Till dags dato är det ett trettiotal hundar diagnostiserade men eftersom det i stort sett endast är avelshundarna som ögonlyses så finns det med största säkerhet ett mörkertal. När det gäller Fanconis syndrom, en njursjukdom som leder till döden, så har vi i dagsläget cirka sju insjuknade hundar i Sverige. Utan att vara alltför pessimistisk får man anta att dessa fall kommer att följas av fler i framtiden. Med vetskap om utbredningen av Fanconis syndrom i vår omvärld och medvetenheten om att många av våra hundar är släkt med drabbade linjer, i Sverige och utomlands, så kan vi med relativt stor sannolikhet fastslå att dessa anlag är väl spridda i vår population.

Att all avel ska bedrivas på ett sådant sätt att risken för att sprida anlag för sjukdomar vidare inom populationen ska begränsas.

Att öka kunskapen om utbredningen och effekterna av de genetiska sjukdomar som förekommer i rasen.

Att inte använda hundar med immunbristsjukdomar annat än i sin lindrigaste form i avel.

Att inte använda hundar med stora/grava medfödda navelbråck i avel.

Att inte använda hundar som har en hög risk för att vara nedärvare av genetiska sjukdomar i avel.

Att vid all avelsplanering särskilt beakta förekomsten av anlagsbärare för genetiska sjukdomar i avelsdjurens stamtavla och att undvika kombinationer som innebär en ökad risk för sjuk avkomma.

Att öka andelen hundar som ögonlyses och särskilt verka för att varje avelsdjur ögonlyses åtminstone en gång efter 7 års ålder.

Att avelsdjurens föräldrar ska ha uppnått cirka sexårs ålder, det vill säga den ålder då Fanconis syndrom och basenjiretinopati vanligtvis har debuterat.

Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning och vara alert med ett intelligent uttryck. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans. Idealhöjd/vikt för hanhund 43cm/11kg och för tik 40cm/9,5 kg.

Godkända färger är röd och vit, brindle, svart och vit, svart/vit och tan och trikolor.

Exteriört finns det flera olika typer representerade i Sverige. Generellt är kvaliteten hög även när man jämför sig med utlandet.

Att bevara den höga exteriöra kvaliteten.

All avel ska ske med standarden som underlag.

Att särskild vikt ska läggas vid att bevara rasens exteriöra särdrag.

Hane och tik skall vara ögonlysta inom 12 månader före parningsdatum.

Hane och tik skall striptestas för socker i urinen, detta skall vara gjort inom 4 månader före parning.

Hund som själv är sjuk i Fanconis syndrom, PRA, ärftlig katarakt eller colobom ska inte användas i avel.

Hund som givit avkomma med, eller är barn till hundar som har, Fanconis syndrom eller PRA ska inte användas i avel.

Hane eller tik med basenjiretinopati får användas i avel om den paras med en ca 6 år gammal och frilyst partner. Frilysningen skall vara gjord när hunden är ca 6 år.

Hane och tik ska inte vara förälder till fler än 5 % av sin generation.

Kombinationen ska inte innebära en inavelsgrad på högre än 6,25 % räknat på fem generationer (enligt tabellmetoden).

Hane och tik skall ha erhållit lägst 2: a pris i kvalité, i officiell klass, vid lägst 15 månaders ålder. Undantag kan göras för avelsdjur som får "OK" i Lathunden avseende bidrag till genpoolen. Meritering kan även göras genom deltagande på en beskrivning anordnad av Svenska Basenjisällskapet eller godkänt resultat på officiellt prov.

Årligen – Avelsrådet inom Svenska Basenjisällskapet ska kontinuerligt rapportera om utvecklingen i rasen och hur målen i RAS uppfylls.

Vart 5: e år – RAS ska följas upp, diskuteras och eventuellt revideras på ett uppfödarmöte.